evaninni

Helg innebär vanligtvis för mig en massa ”över” tid. Allra vanligaste sättet för mig att spendera denna ”över” tid är att bara flyta med…göra ingenting. Det kan som jag skrivit tidigare vara skönt… så länge man behöver det. Problemet är att det i längden blir så tråkigt, allra helst om man som jag ibland har så mycket energi eller handlar det kanske egentligen om lust- lust att göra någonting. Igår morse vaknade jag redan vid åtta, men beslöt mig för att inte stiga upp, jag skulle sova längre! Gubben jobbar natt och skulle sova många timmar ännu och dottern hade åkt på jobbet för mer än en timme sedan. Jag låg och drog mig till halv nio, men somna om det kunde jag inte. Så jag steg upp, kokade mitt kaffe och satte mig ner vid köksbordet. Solen strålade in genom köksfönstret och det var gnistrande vackert ute. Jag satte mig ”mitt i solljuset” och bara njöt, längtade till sommaren. När jag lapat energi ett tag fixade jag frukost samtidigt som jag började göra i ordning mig själv. Väl inne i badrummet såg jag ” här behövs en grundlig rengöring”. Sagt och gjort, efter frukosten började jag skrubba. Vi bor i ett gammalt timmerhus byggt på 1950-talet och det märks då det gäller ventilationssystemet, det har nog aldrig rengjorts. Dammängden i lägenheten kan också bero på gruvverksamheten och när man i dessa ”vibrations tider” tänker på stommen i timmer så känns stabiliteten skönt. Men dammet är fortfarande en plåga Det tog mig ”halva dan” innan jag var klar. Under städtiden lade jag upp planer för dagen. När gubben vaknat skulle vi ut på långpromenad…och så blev det. Vi var på en timmes promenad och det var riktigt skönt. Sedan var det dags för middag, hela familjen samlad då dottern gick så kallad delad tur, vilket innebar flera timmar rast mitt i skiftet. Fram emot sex åkte bägge på respektive arbeten och ensam kvar blev jag. 

Planen för kvällen var att skriva, varvat med att se något trevligt underhållnings tv program eller kanske någon av kanalerna visade någon lagom spännande och samtidigt lite romantisk film. Problemet var bara att jag var så otroligt trött. Satte mig vid datorn och försökte skriva, loggade in på facebook, blev bara irriterad..inget fungerade. Trodde ett tag att alla av någon anledning hade blockerat mig..och det på samma dag. Insåg att tanken nog var lite dum, men samtidigt hur skulle jag veta? Kanske något jag skrivit offentligt som irriterat och gjort många förbenade samtidigt.

Ja ja lite manisk kan jag nog vara ibland..men å ena sidan skulle det kunna vara helt otroligt? Å andra sidan på facebook skriver jag inte så mycket och undras just om det är någon som läser min blogg….kanske bara A-C och en gång Lena, så egentligen skulle mitt bloggande inte heller kunna vara orsaken till att jag skulle bli blockerad på facebook =)

Kanske bidrog frustreringen över en dåligt fungerande facebook till tröttheten som nu drog över mig. Nu var det svårt att hålla ögonen öppna. Jag vandrade omkring i lägenheten, kokade kaffe, slog på tv:n. Glodde ett tag på ”Blåsningen”, men insåg att denna nya omgång inte var bättre än den förra. Var till slut tvungen att ta en liten powernap, gubben  hade varit på kurs ett antal år tidigare och fått veta betydelsen av dessa micro pauser som de valt att kalla det. Nu var jag i stort behov av en sådan. Turligt nog hade dottern nu slutat sin dagliga gärning och var nu i full färd med att fixa i ordning sig för kvällens utegång med ett tjejgäng. Då skulle jag höra henne rumstera om och inte somna in för djupt. Rädd som jag var att inte kunna sova när det väl var dags.

Min powenap blev inte som tänkt, men jag blev lite piggare. Satte mig framför soffan och bläddrade bland kanalerna igen. Tv 4 visade en film ”Shall we dance?” Hur som helst så blev jag sittande framför den. Stundtals var jag också intresserad. Filmen handlade om en man som själv tyckte att han hade allt i livet. Han var lyckligt gift, hade barn och ett framgångsrikt arbete. Trots detta tycktes han sakna något. Han kom så småningom på vad som saknades och kunde till och med uttrycka saknaden till sin fru.

Slutet på filmen berörde mig och naturligtvis grät jag en skvätt. Så i morse när jag satt ”mitt i solljuset” och lapade energi lyssnade jag samtidigt på radion. Jag hörde programledarna prata om olika saker som berörde. Bland annat om filmer som berörde på ett eller annat sätt. Plötsligt kom jag på varför jag ibland tycker att jag har så tråkigt och lite att göra. Varför jag har så mycket ”över” tid. Jag har precis som Richard Gere i filmen precis allt jag behöver, men det gäller att hitta något som berör.

Ps. Läste en blogg som är full av ”nutida” datorspråksförkortningar. Ägare till bloggen var en kvinna, ett par år äldre än jag själv. Kvinnans användning av dessa förkortningar irriterade mig något fruktansvärt. ngn, tbx, m, t, fr, iaf....

Hoppas hon åtminstone har pratat ordentligt med sina eventuella barn...å andra sidan, varför ska jag bry mig?  

Kan det vara ”fröken” sidan av mig som reagerar?? Kan vara så, men tänk om alla visste hur stor roll föräldrarnas språk och vanor har för barnens utveckling. Det är numer bevisat att de barn som från tidig ålder vistats i en miljö där de vuxna inte pratat med sina barn eller barn som inte fått uppleva och höra språk i form av sagor, ramsor och sånger, har en sämre språklig utveckling. De barnen har också svårare för att lära sig att stava ord och skriva.  Samma sak gäller matematikutveckling, barn som växt upp i en miljö där man inte har räknat, har ofta väldiga problem med att lära sig att räkna. 

Nu känner jag mig nöjd. Helgen har berört .....jag fått igång mer av mina tankar.

Don´t feel stuck in the middle anymore<