evaninni

Ännu en torsdag är snart bara ett minne. Med risk om att vara tjatig..torsdagar är bra dagar =). Kan hända känner jag efter ändå mer idag bara för att gårdagen var en så ovanligt usel dag. Usel för att jag tillät känslorna styra. Jag tycker att jag med åren borde ha lärt mig att befinna mig på ett högre steg och ”stå över” sådana primitiva känsloyttringar. Men igår var jag arg och outvecklade, rent av barnsliga känslor styrde. 

Å andra sidan finns det nog inget som gör mig så arg som egoistiska människor. Ja möjligtvis de som låtsas vara helt ovetande. Sedan har vi ju förstås de falska och manipulativa, de värsta av alla. När jag tänker efter så finns det en hel del avarter som man gärna kunde klara sig utan. Jag förstår inte hur man orkar gå omkring och sprida dynga dagarna i ända. Förmodligen mår dessa människor av någon anledning väldigt dåligt, kanske är de olyckliga eller har det jobbigt hemma. Eller så är de helt enkelt för gamla för att orka jobba med barn.

Det borde vara lag på att alla som uppnått pensionsåldern skulle vara tvungna att lämna över till dem som fortfarande känner att de orkar jobba. Det finns allt för många gamla rävar som klänger sig fast på en stol på jobbet enbart för att skaffa sig lite högre pension. Ofta har de tappat orken och intresset för sitt arbete för länge sedan och gör allt för att slippa undan så lätt som möjligt. Största intresset är att dricka kaffe och sitta och klaga. 

Det är nog sant detta att jag är en väldigt snäll person, men ibland måste även snälla och dumma reagera. Känner mig matt efter explosionen som skapades i mitt inre. Det är inte ofta något kan trigga mig till att bli så otroligt arg. Det är inte heller ofta jag blir så arg så de elaka grodorna hoppar ur mig. Men igår slapp de lös och på ett sätt känns det skönt eftersom jag blev så lugn efteråt.

Så nu ser jag fram emot fredag…..Önskar mig en riktig mysfredag.



                      



Vår Amazonlilja blommar! =)

Två av fyra knoppar har slagit ut och de doftar ljuvligt. Jag fick blomman som då var en liten planta av min svärmor för ett antal år sedan. Svärmors stora intresse var blommor. Svärmor finns inte med oss mer, men jag känner starkt att hon genom blommar visar att hon ändå finns någonstans.

Länge såg det ut som om min lilla planta inte skulle överleva. Ett tag var det bara något enstaka grönt blad i krukan, resten var vissna eller halvvissna. Ett tag efter att min svärmor gått bort tänkte jag slänga plantan. Det kändes som om jag inte skulle lyckas få den att börja växa. Besämde mig ändå för att ge den och mig själv en chans till, bytte jord och försökte sköta om den.


Plötsligt en dag började den växa. Den växte sig större och starkare och fler och fler stjälkar stack upp ur jorden. En dag såg jag att en av stjälkarna fått en konstig utbuktning. Den var som om ett annorlunda blad växte fram. Stjälken med det annorlunda bladet växte sig allt högre och till sist såg jag skymten av en vit knopp. Nu blev det en spännande väntan. Aldrig tidigare hade jag sett en liknande blomma. Hela familjen var engagerade och väntade på att blomman skulle slå ut och när den väl gjorde det blev vi alla glada. Oj, vilken vacker blomma och vad gott den doftade.


Någon dag senare åkte jag och gubben till min svägerska. Vi satt i köket och drack kaffe. plötsligt puttar gubben till min arm och säger: Titta, titta på blomman på fönsterbrädan. Även min svägerska hade fått en liten planta av svärmor, en del av en större blomma. Det visade sig att svärmor hade delat sin stora blomma i tre delar, en behöll hon själv och de andra hade vi fått. Det var en märklig känsla när vi hälsade på hos svärfar och såg att även den plantan vuxit upp och nu blommade även den med lika vackra,ljuvligt doftande blommor.

Allt sedan dess så har vår vackra Amazonlilja, till vår glädje blommat minst en gång om året.  

Tänk om.....?

Ja då var helgen redan slut och vardagen tog över. Tänk att någon gång få bestämma en aning över tiden. Då allt kändes bra skulle man förstås se till att dra ut på varje sekund och de dagar eller tillfällen då allt var jobbigt skulle tiden betalas tillbaka och då skulle sekunderna gå aningen fortare. Ibland kunde man kanske få låna lite tid. Idag hade jag varit i behov av lite lånad snabbtid. Ibland gäller det att försöka med alla medel. Försöka vara listigare än listig och överlista de listigaste. Undrar om det inte är just det som är den verkliga konsten? Om allt jämt var synligt och klart var det väl ingen konst. Då kunde man ju till och med tänkas göra underverk. Plan nr ett, längst fram alla på en rad, har nu iscensatts och den visar just ingen större skillnad. Frågan är när nästa strategibyte är lämpligast och frågan är vilken strategi. Hur vore det med längst bak alla på en rad? Kanske redan i morgon. Ja detta verkar inte klokt, men det är just nu min vardag och vad det riktigt innebär kan jag ju inte avslöja utan att röja min plan.

 
Men en sak är säker................det är just nu inte lätt för någon.


>

Ja torsdagar tycker jag är veckans bästa dag  Då vet jag att det är fredag i morgon och det brukar innebära fredagsmys på ett eller annat sätt. Vanligtvis varannan helg i stugan och varannan helg hemma. Ofta börjar jag fredagarna hemma med vilostund på soffan med stor skön kudde och en mysig och gosig filt. Då det bär av till stugan hinner jag slumra till i bilen..det är sannerligen inte lika skönt, och trots att jag på senare år blivit allt mer åkrädd ändå avslappnande på något konstigt sätt. Kanske för att jag vet att då jag kommer fram kan jag njuta. Gubben skulle nog inte hålla med om att jag är avslappnad under bilturen..han säger att han behöver inte inhandla någon farthållare eftersom han har världens bästa talande farthållare. =o Varför kör jag inte själv då, kan man ju undra. Svaret är helt enkelt att jag är för trött. Skulle aldrig hålla mig vaken i 19 mil en fredag eftermiddag. 

Ja jag vet att jag ofta skrivit att jag älskar mitt jobb ...och det gör jag, men trots det är det skönt då det är fredag och jag har helgen framför mig. Jag känner mig absolut inte gammal, men kanske har det ändå med åldern att göra att jag inte orkar på samma sätt som tidigare. Kanske har det också med åldern att göra då jag ofta sitter och funderar, kanske någon skulle tycka på konstiga funderingar. Något som ofta upptar mina tankar är barns upplevelser av saker och ting. Det har ju med mitt yrke att göra och jag upplever det som en utmaning att försöka förstå hur barn tänker. Till exempel ords betydelse. Tänk på ordet vardag, betyder ordet samma för alla? Vanligt är ju att vardagar är alla dagar utom lördag och söndag. Eller kan vardagar vara alla dagar, var och en av alla dagar. Tänk om vardagar skulle vara dagar då det varar ( infektionsdagar) eller kanske alla vardagar betyder att dagen består -dagen varade. Möjligt var då kanske också att det var en dag, och nu är det kväll. Vardag skulle väl också kunna vara en örngottsdag (örngott=var) - vardag?? Hur man förstår och tolkar ord och dess betydelse är beroende av erfarenhet och i vilken situation och vilket sammanhang du lärde dig att tolka och förstå ordet. Orsaken till att jag funderar är att ett antal barn i varje klass har svårigheter med att lära sig till exempel matematik. Kan matematikproblem ha att göra med missuppfattningar av ords betydelse? Vad betyder ord som efter, före, lägga till och öka? Gång på gång upptäcker jag att barn har många olika tolkningar av vad ett ord betyder och fram till att man förstår varandras betydelse så kan det bli tokigt. Tänk dig att du i matematiken pratar om roten av ett tal och eleven tänker på ett träds rot. Eller då vi läste om ett monster som bodde i ett källarvalv och ett av barnen såg ett kassaskåp fullroppad med guld famför sig, en annan en potatiskällare. Det blir liksom inte samma historia.

Nä, nu är det dags att platsa tankarna och krama kudden 
Dröm vackra drömmar

Helg innebär vanligtvis för mig en massa ”över” tid. Allra vanligaste sättet för mig att spendera denna ”över” tid är att bara flyta med…göra ingenting. Det kan som jag skrivit tidigare vara skönt… så länge man behöver det. Problemet är att det i längden blir så tråkigt, allra helst om man som jag ibland har så mycket energi eller handlar det kanske egentligen om lust- lust att göra någonting. Igår morse vaknade jag redan vid åtta, men beslöt mig för att inte stiga upp, jag skulle sova längre! Gubben jobbar natt och skulle sova många timmar ännu och dottern hade åkt på jobbet för mer än en timme sedan. Jag låg och drog mig till halv nio, men somna om det kunde jag inte. Så jag steg upp, kokade mitt kaffe och satte mig ner vid köksbordet. Solen strålade in genom köksfönstret och det var gnistrande vackert ute. Jag satte mig ”mitt i solljuset” och bara njöt, längtade till sommaren. När jag lapat energi ett tag fixade jag frukost samtidigt som jag började göra i ordning mig själv. Väl inne i badrummet såg jag ” här behövs en grundlig rengöring”. Sagt och gjort, efter frukosten började jag skrubba. Vi bor i ett gammalt timmerhus byggt på 1950-talet och det märks då det gäller ventilationssystemet, det har nog aldrig rengjorts. Dammängden i lägenheten kan också bero på gruvverksamheten och när man i dessa ”vibrations tider” tänker på stommen i timmer så känns stabiliteten skönt. Men dammet är fortfarande en plåga Det tog mig ”halva dan” innan jag var klar. Under städtiden lade jag upp planer för dagen. När gubben vaknat skulle vi ut på långpromenad…och så blev det. Vi var på en timmes promenad och det var riktigt skönt. Sedan var det dags för middag, hela familjen samlad då dottern gick så kallad delad tur, vilket innebar flera timmar rast mitt i skiftet. Fram emot sex åkte bägge på respektive arbeten och ensam kvar blev jag. 

Planen för kvällen var att skriva, varvat med att se något trevligt underhållnings tv program eller kanske någon av kanalerna visade någon lagom spännande och samtidigt lite romantisk film. Problemet var bara att jag var så otroligt trött. Satte mig vid datorn och försökte skriva, loggade in på facebook, blev bara irriterad..inget fungerade. Trodde ett tag att alla av någon anledning hade blockerat mig..och det på samma dag. Insåg att tanken nog var lite dum, men samtidigt hur skulle jag veta? Kanske något jag skrivit offentligt som irriterat och gjort många förbenade samtidigt.

Ja ja lite manisk kan jag nog vara ibland..men å ena sidan skulle det kunna vara helt otroligt? Å andra sidan på facebook skriver jag inte så mycket och undras just om det är någon som läser min blogg….kanske bara A-C och en gång Lena, så egentligen skulle mitt bloggande inte heller kunna vara orsaken till att jag skulle bli blockerad på facebook =)

Kanske bidrog frustreringen över en dåligt fungerande facebook till tröttheten som nu drog över mig. Nu var det svårt att hålla ögonen öppna. Jag vandrade omkring i lägenheten, kokade kaffe, slog på tv:n. Glodde ett tag på ”Blåsningen”, men insåg att denna nya omgång inte var bättre än den förra. Var till slut tvungen att ta en liten powernap, gubben  hade varit på kurs ett antal år tidigare och fått veta betydelsen av dessa micro pauser som de valt att kalla det. Nu var jag i stort behov av en sådan. Turligt nog hade dottern nu slutat sin dagliga gärning och var nu i full färd med att fixa i ordning sig för kvällens utegång med ett tjejgäng. Då skulle jag höra henne rumstera om och inte somna in för djupt. Rädd som jag var att inte kunna sova när det väl var dags.

Min powenap blev inte som tänkt, men jag blev lite piggare. Satte mig framför soffan och bläddrade bland kanalerna igen. Tv 4 visade en film ”Shall we dance?” Hur som helst så blev jag sittande framför den. Stundtals var jag också intresserad. Filmen handlade om en man som själv tyckte att han hade allt i livet. Han var lyckligt gift, hade barn och ett framgångsrikt arbete. Trots detta tycktes han sakna något. Han kom så småningom på vad som saknades och kunde till och med uttrycka saknaden till sin fru.

Slutet på filmen berörde mig och naturligtvis grät jag en skvätt. Så i morse när jag satt ”mitt i solljuset” och lapade energi lyssnade jag samtidigt på radion. Jag hörde programledarna prata om olika saker som berörde. Bland annat om filmer som berörde på ett eller annat sätt. Plötsligt kom jag på varför jag ibland tycker att jag har så tråkigt och lite att göra. Varför jag har så mycket ”över” tid. Jag har precis som Richard Gere i filmen precis allt jag behöver, men det gäller att hitta något som berör.

Ps. Läste en blogg som är full av ”nutida” datorspråksförkortningar. Ägare till bloggen var en kvinna, ett par år äldre än jag själv. Kvinnans användning av dessa förkortningar irriterade mig något fruktansvärt. ngn, tbx, m, t, fr, iaf....

Hoppas hon åtminstone har pratat ordentligt med sina eventuella barn...å andra sidan, varför ska jag bry mig?  

Kan det vara ”fröken” sidan av mig som reagerar?? Kan vara så, men tänk om alla visste hur stor roll föräldrarnas språk och vanor har för barnens utveckling. Det är numer bevisat att de barn som från tidig ålder vistats i en miljö där de vuxna inte pratat med sina barn eller barn som inte fått uppleva och höra språk i form av sagor, ramsor och sånger, har en sämre språklig utveckling. De barnen har också svårare för att lära sig att stava ord och skriva.  Samma sak gäller matematikutveckling, barn som växt upp i en miljö där man inte har räknat, har ofta väldiga problem med att lära sig att räkna. 

Nu känner jag mig nöjd. Helgen har berört .....jag fått igång mer av mina tankar.

Don´t feel stuck in the middle anymore<

I dag har mycket av min energi gått till att irritera mig över mitt hår..helt otroligt vad det växer fort. Klippte mig för bara 3 veckor sedan och nu är det ordentligt långt Det går åt massor av spray och allt jag lyckats åstakomma är en stor, ganska luftig hjälmliknande sak. Varje dag tänker jag: Ok, det plattar nog till sig med hjälp av mössan. Och alldeles riktigt, nog plattar det till sig men inte på de ställen jag vill. Det slutar ofta med att jag drar och sliter i mina stackars hårtestar. Försöker med mössan en gång till..men resultatet blir ändå alltid det samma. =/
Under en längre tid har jag varit missnöjd med mitt hår. Många gånger har jag också funderat på att byta frissa, men det blir aldrig av. Orsaken till att jag inte gör slag i saken är nog en tanke om att inte såra någon, snäll och dum som jag är. Tull saken hör att jag varit samma frisör trogen i princip 30 år och då borde jag kunna byta ut henne hur lätt som helst, men nej, det blir bara svårare och svårare... och frisyren fulare och fulare. Jag har redan tänkt ut hennes ersättare.
Något som jag också funderat på är hur vissa arbeten och vissa tjänster ökat i värde (?). För inte så länge sedan kostade det ca 150 -200 kronor att klippa sig. Nu kommer du inte undan med mindre än ca 350-400 kr för att inte tala om vad klipp och färg kostar..huuuu! Tänk om alla varor och tjänster skulle öka i värde eller pris på samma sätt. Då skulle vi inte ha råd att handla mat och tänk vilka löner vi skulle ha =), men nej, dessa pengar gäller inte alla. Det är väl så att så länge det finns kunder och efterfrågan på tjänsterna då kan de ta betalt. Kanske dax ändå att göra slag i saken och göra ett byte eller i alla fall att variera ställena man köper tjänsterna från. Ett besvispå min dumhet är att jag redan för ett år sedan fick ett presentkort på en klippning till en annan frisör. Har jag använt den?..nej och gissar att det nu är för sent =/.Och i år när jag fyllde år fick jag ett nytt presentkort..nu till min "gamla vanliga" frissa. Hå hå ja ja.. 





               



Något annat som sysselsatt min hjärna idag är matematikdiagnoser, en present från Skolverket. Det har tagit mig några dagar att "sätta ihop" materialet. Det var några hundra sidor att skriva ut, därefter sortering Aritmetik, bråk och decimaltal, talmönster och enkla formler, mätning, geometri och statistik. Till sist instoppning av dessa utskrivna papper i sidföljd i plastfickor. Därtill tillkom utvecklingsscheman av olika slag. Jag har hunnit skumma igenom materialet och det verkar vara väldigt bra. Hoppas nu bara att diagnoserna kommer att gälla ett tag så att inte även detta efter ett tag visar sig vara "fel" innan vi ens hunnit lära oss det. Sedan kan man ju undra om det är bra att utsätta barn i tidig ålder för alla diagnoser, tester och prov. De allra flesta barn kommer att klara testerna, men jag bara undrar hur de barn som inte blir godkända blir påverkade av detta. Tyvärr så finns det i varje elevgrupp barn som av en aller annan orsak inte kommer att bli godkända. Himla orättvist tycker jag!!

Nu ska jag hacka med saxen i håret...få se hur snygg jag blir =)